Den 20 juli 1969 landade Apollo 11 på månen och Mr Armstrong tog sitt lilla steg ut på vår närmaste himlakropps yta. Det är omkring 40 000 mil till månen, beroende på var i sin bana den är och det tar ca 4 dagar att åka dit. Under resan var rymdfarkosten ur kurs 97% av tiden, så det var en ganska viktig uppgift att korrigera styrningen tämligen ofta för att vara så nära den perfekta resplanen som möjligt.
De var såklart medvetna om detta scenario i förväg, men de visste ju vart de skulle. Och har man väl gjort en raketuppskjutning så är det ju inte någon större mening att deppa ihop och ge upp när man råkar komma aningens ur den perfekta banan.
Samma gäller i livets väg mot våra mål. Var medveten om att det kommer gå lite snett då och då, eller kanske till synes ganska ofta. Har du då din medvetenhet om detta och samtidigt din slutdestination klar, så är det bara att korrigera kursen om och om igen. Det går inte att vända tillbaka och testa en ny uppskjutning för att hoppas att det skall gå helt perfekt hela nästa gång. Och här bara måste jag citera Sally: "...det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke..."
Och hur skulle det tagits emot av tornet i Houston om Buzz Aldrin, 4 sek efter launch, Oh No...abort mission, det blev lite snett...och miljoner dollars av bränsle och power bara pyste bort. Det finns liksom inte med...
Dessutom är det ju så att den mesta kraften går åt vid starten...och så mina vänner verkar det ju även vara för oss. Så var medveten om att det behövs power för att göra sin egen take off, och var medveten om att sedan gäller det att korrigera, och var medveten om att du måste ha slutmålet stjärnklart framför dig och inuti dig. OK...commencing countdown, engines on...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar