På en fin skola i en väldigt fin stadsdel hade en liten kille i klass 2 gått upp på tredje våningen, öppnat ett fönster och satt sig längst ut på fönsterblecket. Fröken i klass 6, vi kan kalla henne Ingeborg, blev helt stel av skräck när hon kom in i klassrummet och upptäckte den lille pojken. Hon hade hört att han var oberäknelig och instabil. Hon försökte prata med pojken men utan att få svar. Hon vågade inte gå fram av rädsla att han då skulle ramla ut eller möjligen hoppa. Rektor tillkallades men inte heller hon lyckades få kontakt med pojken. Den lille killens akt, full av olika åtgärdsprogram och utredningar, plockades fram, kriscentrum, halva BUP, skolsyster och en präst tillkallades och det blev en väldig cirkus. Pojken satt bara där och såg mest rädd ut. Alla stod nu på skolgården och försökte få nån slags respons från pojken, men utan resultat.
Så dök skolans vaktmästare upp med en 6-tums spik i mungipan. Han sa inget utan gick bara in. Efter två minuter såg man hur vaktmästaren gick fram till pojken och viskade något i hans öra. Och med utstående ögon såg alla akademiker på marken hur pojken klev ner från fönsterblecket och in i klassrummet. Så var allt bra. Under utvärderingen en stund senare var alla sprickfärdiga av nyfikenhet på vad vaktmästaren hade sagt. Vaktmästaren svarade: Jag sa att nu jävlar kommer du in annars får du en sån smäll på käften att du flyger ut och tycker att det ska bli skönt att landa jämfört med smällen. Det blev helt tyst, helt tyst. Nä, jag skojar sa vaktmästaren. Jag sa bara att han skulle komma in till mig på måndag så ska jag både lyssna & höra, titta & se. Så gick vaktmästaren.
See U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar