Mina studenter hade nyligen i uppgift att skapa Buddhastatyer och de blev såklart fantastiska. Efter senaste workshopen i individuell utveckling kom frågan som visade att de hade fattat allt. - Kan alla bli riktigt bra på vad man vill? - Du säger ju det! eller Du menar ju det!...ståendes på tå fast ändå sittande visste de svaret inom sig. JA det kan man... MEN (så leker jag gärna lite Tony Irving) bara på det man vill. Om man inte vill så tar det snabbt stopp. Så man söker efter det man verkligen vill och så satsar man gärnet.
Livet är lite som när ni skapar konstverk av lera. Alla börjar med samma klump, bearbetar den lagom länge på samma sätt och sen börjar detaljerna sakta ta form. Ingen börjar med ögonfransar och naglar - alla börjar med att knåda och skapa grundformen och bygga vidare därifrån. En både retlig men lärorik detalj är att om man försöker göra lösa delar och sätta fast dem i slutet så lossnar de väldigt lätt i torkprocessen. De måste planeras och vara skapade ur grunden, då sitter riktigt snirkliga och smala detaljer kvar och konstverket/livet blir i världsklass.
Alla vet att torkade lerfigurer inte går att knåda om, så här skiljer detta hantverk sig ifrån livet. Livet går att knåda om utan att man behöver mala ner allt till pulver först. Och många har verkligen torkat för länge och många har försökt genväga i grundknådningen och försöker sätta dit nya saker med limpistol eller liknande. Det blir inte lika bra så är det bara. Skapa gärna din egen Buddha, men se till att alla detaljer kan byggas ut från din grund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar