Så Går Vi upp för ett Berg

…ska vi börja med att ta oss upp för Kilimanjaro, så kan vi ju såklart ta var sin väg på olika sidor och så kanske vi ses där uppe – kanske - för det är väl ändå mest sannolikt att det tar olika lång tid på olika sidor av berget – och väldigt få som jag känner till väljer att göra den här typen av strapatser helt solo.För det kommer tvivel, trötthet, hinder, issprickor, lavinfaror och annat…och i min värld ökar chansen att ta sig vidare om man har andra med sig på vägen. Det kommer stunder där man behöver hålla handen, där man kan bära någon annans ryggsäck, där man själv kan åka på någons axlar, där man kan peppa någon som grubblar eller tvivlar på sin förmåga och där man kan fira delsträckor tillsammans. Och det känns som att det skulle vara skillnad på att kämpa upp sista biten solo och sen i total lycka skrika ut glädje, dansa och krama om ingen…jämfört med att utföra detta tillsammans med några av dem som man tycker väldigt mycket om och som också vill utmana livet.För sen kommer ju nästa bergstopp…