Det känns lite som att orden oändlig, evig och t.ex räkneordet centiljoner på ett sätt är tvivelaktigt att använda när man vill ge konkreta råd. Det är ju svårt att greppa dessa och vår tankekapacitet räcker liksom inte till för att fullt ut förstå hur något kan vara oändligt.
MEN
Jag tycker att vi bör komma ihåg att de finns och att vår syn på livets möjligheter ofta är ganska smal och tunnelaktig. Vi far fram i livets fart och ser de möjligheter och lösningar som vi av vana eller omedvetet själva skapar. Och bara för att vi inte ser eller tar oss tid till att göra på något nytt och annorlunda sätt än vad vårt inre säger till oss, så betyder ju inte det att det inte finns andra sätt, andra möjligheter eller andra lösningar.
För det Finns. Och de är Oändliga i fullständigt överflöd... fast det kan vi inte riktigt fatta. Vi behöver bara gå med på att det är så, hålla vårt sinne öppet för att göra på nya sätt och vara lite vakna när det dyker upp möjligheter. Annars fastnar du för "evigt" i paraplymetaforen. Den kommer vissa läsare ihåg och för andra så funkar den så här:
Möjligheter kan liknas vid regndropparna i ett lagom fint vårregn. De flesta fäller av vana, för att slippa obehag, upp ett paraply. I det här fallet väljer vi ett riktigt stort golfparaply. Detta skyddar mot regnet och obehagskänslor, men det betyder ju inte att regnet försvinner. Det hamnar ju runt oss, men utan att vi behöver komma i kontakt med det. Samma då för möjligheter. De finns i oändligt antal överallt. Det är bara det att de flesta fäller upp golfparaplyet för att slippa ställas inför nya saker, obehag, pirr imagen eller osäkerhet om hur ska detta egentligen gå. Detta betyder såklart inte att möjligheterna försvinner. De glider ner för de stora paraplyer som så många går runt med varje dag. Tur att de inte syns och härligt för det blir ju ännu fler möjligheter för oss andra vars paraflax gick sönder i de små fästena längst ut på varje liten pigg, för länge sen. Och sen dess har vi insett att regn är härligt att få på sig.
OCH inte nog med det. OM någon där inne under sitt "golfparaply" skulle vakna till liv och vilja styra livet lite själv, så har jag sett att de inte gärna vill släppa handtaget av lackat päronträ med mer än en hand. De håller i stället lite hårdare med en hand och sträcker sig ut för att nå regnet (alltså möjligheterna). Men ärligt talat. Om de över huvudtaget når utanför paraplykanten, hur stor är möjligheten att förverkliga sina mål och drömmar med ett gigantiskt golfparaply fladdrande i ena handen.
See U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar